I början på hösten brukar jag alltid ha en bra period med massvis energi, inspiration och lust med allt, men i år har den känslan inte alls infunnit sig eller så är den förhoppningsvis bara lite försenad.
Allt känns liksom bara tråkigt, jobbigt och dåligt på något sätt, och ibland funderar man om det verkligen är meningen att livet ska vara så här, man drar sig upp ur sängen, dagis, jobb, matlagning, gonattsaga, sova... Och så börjar det om igen, samma sak dag ut och dag in.
Jag skulle vara i stort behov att någonting nytt på nått vis, har faktiskt fundera på att kanske börja studera i nästa höst, får se hur det blir, man har ju hela hösten och vintern att fundera på det ännu.
Samtidigt när det känns som det gör nu, så blir jag också nästan arg på mig själv att jag går och tycker att allt bara är så fruktansvärt, man borde ju vara tacksam att man har ett jobb, en underbar dotter, ett hem och allt det där jada jada... Men sanningen är ju att det inte alltid känns så hejsan i alla fall, det kan det väl inte heller, för efter regn kommer solsken eller hur det nu var.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma eller vad det gjorde för nytta av att skriva detta, men med risk att bli allt för deprimerande så slutar jag skriva NU. Tack och hej leverpastej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar